Albin Olsson, Jönköping, skickade in ett recept på en het chili sin carne-gryta som funkar utmärkt i denna snöfria vinter! Gillar ni stark och rejäl mat, så är detta något för er. Läs mer!

För 3-4 pers.

Innehåll:
1 burk kidneybönor
1 burk vita/blandade bönor
1 paprika
1½ burk krossade tomater
1 burk majs
1 gul lök
1 klyfta vitlök
3 dl ris

Mjölkfritt margarin/olja
Salt
Svartpeppar
Chilipulver
Cayennepeppar
Timjan

Hacka och fräs löken och paprikan i margarinet i en stor gryta. Sänk värmen och lägg i bönorna, kort därefter de krossade tomaterna. Låt sjuda i 10-15 minuter och krydda och smaka av under tiden.

Medan grytan sjuder kokar du upp riset i 4,5 dl vatten med lite salt. När riset är klart bör grytan också vara klar och då kan du hälla i majsen.

Svettig men god cowboymat!

Under året 2011 har 18 hästar dött på banan, under tävling eller träning. Ni som spelar på trav och hästar, bör vara medvetna om det är detta era pengar bidrar till. De gånger ni satsar pengar, skjutsar ni på maskineriet i den väldigt smutsiga travhäst-branschen. De pengar ni vinner, är blodspengar.

Så här i jultider är det ju mycket tal om traditioner såsom julklappar, att träffa släkten och inte minst julmaten. Hur roligt blir julbordet för en vegan när det är ett enda stort frosseri i död med ägg, sill, kalvsylta, och korv, för att inte tala om den stackars grisens rumpa som folk så glatt ska sätta i sig...

Men, det finns hopp även för oss veganer. Även för sådana som mig som alltid lyckas vara ute i sista stund! Vegan"sill" är nämligen hur smidigt som helst att slänga ihop och behöver inte stå och dra länge i kylskåp för att kunna förtäras. Förra julen slängde jag ihop den dagen innan julafton vill jag minnas.
Jag brukar göra en "Skagenvariant" och en med senap. Man kan absolut experimentera och låta sig inspireras utav de vanliga sorterna som finns och bara byta ut sillbitarna. Vad använder man då istället? Jo, Aubergine! Denna fantastiska grönsak som är så tjusig, god och användbar.
Grundreceptet är som följer:

Skala auberginen för skalet har en tendens att bli trådigt och hårt, därefter skär du upp auberginen i lagom stora "sillbitar" sisodär en 2x3cm kanske, koka dessa i rejält saltat vatten tills de börjar mjukna. De ska inte bli för sladdriga men inte heller vara för hårda, en 5-6 minuter brukar vara lagom. Låt vattnet koka upp ordentligt innan du lägger i bitarna så är det lättare att hålla koll på att de inte kokar för länge.

Såsen då, hur gör man den? Jo, här har du de två varianterna jag gjort och kommer göra även i år. Och som sagt, testa gärna någon egen variant också, tipsa gärna :-)

Senapsill ( 1 aubergine tillagad enligt ovanstående beskrivning )
½ dl senap, jag brukar köra en ganska stark variant, men ta din favorit.
1 matsked socker
1 matsked vinäger (jag kör på rödvinsvinäger)
3 matskedar olja
1 dl sojagrädde


Blanda senap, socker och vinäger. Rör sedan i oljan och därefter sojagrädden. Det kan skära sig men fortsätt bara att röra runt tills du tycker det är så pass jämt att du inte skäms ;-) Det blandar ju ändå ihop sig i burken sedan så det brukar inte märkas. Därefter lägger du helt enkelt i dina auberginebitar och rör runt lite så att alla bitar täcks ordentligt, rör med lite försiktighet dock så du inte mosar sönder alltihop, då blir det aubergineröra och det var inte tanken denna gången. Därefter på med lock på burken, in i kylen i minst 12 timmar.

"Skagensill" ( 1 aubergine tillagad enligt ovanstående beskrivning)
1 dl sojagrädde
½ matsked ättiksprit
1 matsked äppelcidervinäger
1 tesked socker
½ rödlök
2 teskedar dill (jag brukar ta fryst)
3 matskedar tångkaviar

Vill man kan även riva i lite citronskal eller ta nån nypa citronpeppar i, jag brukar alltid glömma det och jag tycker inte att det saknas någon syrlighet i det hela då man har båda ättika och äppelcidervinäger i. Men det är frivilligt att tillsätta citron.

Jag brukar blanda ättikspriten, äppeldicervinägern och sockret först då sockret löser sig lättare då. Därefter tillsätter du sojagrädde, dill, tångkaviar och rödlöken (som finhackas innan den tillsättes) Blanda väl och sedan ska dina auberginebitar i. Samma sak som gäller här när du blandar i bitarna, rör ordentligt men försiktigt så det inte blir en enda sörja. På med lock, in i kylen!

Sedan är det bara (efter de 12 timmarna) att langa upp potatis och tillbehör samt dina veganska små "sillar". Lycka till och kom ihåg att bjuda någon icke vegan på dessa för att se om de ens märker någon skillnad ;-)

Fira en SNÄLL jul utan döda djur på julbordet. // Sannah

Har du planer på att äta vegansk kost? Vill du inte längre bidra till djurförtryck? Grattis! Vi har snickrat ihop en guide som kommer att ge sig på att försöka svara på de flesta vanliga frågor och ge dig ett bra stöd och en knuff i rätt riktning.
Att söka info och ständigt hålla sig uppdaterad är A och O. Att själva söka info och vara källkritisk är en stor del. Och att göra det till en god vana att kika igenom ingredienserna i de produkter vi vanligtvis köper.

Vad är det som krävs för att bli vegan?
En vegan äter vegetarisk mat och utesluter alla animaliska produkter. Alltså ersätter vi komjölk och mejeriprodukter med vegetabiliska produkter, som havremjölk, sojamjölk eller rismjölk. Även mjölkfritt smör och olika yoghurta gjorda på soja är en stor del av vegankosten. Vi använder inte ägg, eller getmejerier. Många veganer utesluter även honung från sin kost eftersom det är en animalisk produkt då man använt sig av bi för att få fram en produkt till sin egen vinning.

Hur pass radikal vill jag som vegan vara?
Många äter vegankost av hälsoskäl. Det finns otaliga vinster genom att äta mer grönsaker och frukt, och utesluta animaliska produkter. Mjölk, som är en av svenskarnas stora snuttefiltar, verkar inflammatoriskt i kroppen och är på så sätt förödande för personer med inflammationsjukdomar som ex. reumatism eller artros. Mjölk stör också magfloran och många upplever idag mjölkmage och har slutat använda sig att mjölk med laktos. Även allergi mot mjölkprotein ökar idag och det finns ett starkt samband mellan mjölkdrickande och mjölkallergi, man har alltså under lång tid och flera generation utsatts sig för ett stort intag av animalisk mjölk. Och egentligen, varför ska människor dricka mjölk, det är ju kalvarnas mat!
Förutom hälsoskäl och att man vill må bättre så är veganism också en livstil. Utöver att lägga om sin kost, ser man också över att inte längre (om man har gjort) köpa produkter som utvinns från djur. Alltså inga skinnkläder eller mockaplagg, och även produkter med "bara lite" animaliskt utesluts omedelbart. I det här fallet är det svart eller vitt som gäller. Det gäller även kosmetika, något vi kommer att ta upp senare.

Näringslära.
Innan man lägger om sin kost, bör man läsa på och vara källkritisk. Många veganrecept på internet stämmer inte alltid, jag vet ett ex. på lussekatter där det står att man kan byta ut kesella mot ett ägg för att göra dem vegetariska. Varken kesella eller ägg innehåller kött.. Men kesella och ägg är inte heller veganska produkter, då kesellan görs av komjölk och ägget kommer från hönan, sådant som veganer är emot. Även näringslära kommer vi att fördjupa oss i framöver.

För att ge  er en hjälp på traven, kommer en lista på vad man kan byta ut:
Istället för mjölk - rismjölk, sojamjölk, havremjölk
Istället för grädde - sojagrädde, havregrädde
Istället för ägg - kokt potatis (i matlagning), eller veganskt äggsubstitut
Istället för smör - sojasmör, mjölkfritt margarin
Istället för glass - sojaglass, havreglass, sorbé
Istället för kött - sojaprotein, linser, bönor


Engagemang!
Gå med i Djurens Rätt, det kostar inte många kronor per år och då stödjer du djuren och får också en utmärkt medlemstidning. Djurens Rätt har också foldrar och listor att beställa hem, gratis, för att fortsätta att göra en bra arbete för djurens skull. Diskutera gärna med folk, det finns många forum på nätet där andra veganer diskuterar allt från vilka chips som är veganska till mer avancerad vegan-ideologi.
Berätta för dina klasskompisar, jobbkollegor och familj att du vill bli vegan och inte vill höra en massa fördömande kommentarer och nedvärderande av ditt ställningstagande. Berätta för dem om alla vinster man gör som vegan och hur det gynnar djuren och miljön. Sätt inte ett datum på att bli vegan, GÖR DET NU. Rensa ut kylskåpet och skafferiet och släng eller ge bort den mat du inte längre kommer att behöva.

Det viktigaste redskapet i detta är att du själv är övertygad. Att du vet varför du  vill vara vegan. Sätt dig ner och fundera på detta i lugn och ro, och kanske skriv ner det i ett anteckningsblock så har du dina motiv klara för dig. I början kan det vara bra att föra en slags dagbok, där du skriver ner matrecept och vad du ätit, innan det så att säga sätter sig i ryggraden. Och om du är kvinna, se gärna till att du får i dig extra mycket järn i din kost, från t.ex. spenat eller använd en gjutjärnspanna när du lagar mat. Järnbrist kan uppstå även hos personer som äter kött-kost och är ett ytterst obehagligt tillstånd. Mer om detta i våran del om näringslära!

Detta är inledningen och innehållsförteckningen på vår veganguide. Nästa del kommer i veckan och kommer att handla till stor del om näringslära och även om ideologi och olika perspektiv. Hoppas att se er då!

/Linnea.

En av våra läsare, Emma Ljunggen från Jönköping, har bidragit med ett recept på utsökta biffar!

Man behöver inga mått utan tar så pass av det man vill ha:
Kidneybönor
Röda linser
Purjolök
Paprika
Kokt potatis
Vitlök
Salt och peppar
Tartex
Ev. ströbröd vid stekning.

Mixerstava (eller mosa) kidneybönor, blanda i röda linser och purjolök. Hacka paprika smått och rör i, funkar med lite vad man känner för. Lägg i mosad kokt potatis tills önskad konsistens uppnås, dock inte för mycket då det gör biffarna mjöliga.
Potatis är inte alltid nödvändigt, men det håller ihop betydligt bättre. Blanda i vitlök, salt&peppar och en liten klick tartex. Forma biffarna (är detta svårt kan de vara bra att slänga i ströbröd eller mer potatis). Panera i ströbröd eller stek som de är. Avnjut med en god sallad och  valfri dressing. MUMS!

Hur blir man vegan? Det är en bra fråga, och det tar ju faktiskt lite tid. Jag minns när jag var ungefär femton och skulle bli vegan. Det varade i tre dagar, sedan trodde jag att jag skulle dö av att bara äta mackaroner och ketchup i resten av mitt liv! Min sambo berättade att hans första försök innebar en vecka av endast potatis, han gav upp när han som redan är smal gått ner ett kilo per dag. Jag tror att många känner igen sig i båda dessa berättelser, för man visste ju faktiskt inte vad man gav sig in på. Man gjorde det första misstaget och sen gav man upp och efter ett tag tänkte iaf jag att jag borde nog läsa på lite, för jag vill ju verkligen inte stödja någon form av utnyttjande av djur för vårat egocentriska sätt att leva. Och jag såg ju veganer överallt, det fanns flera i min skola och de såg ut inte ut som vandrande zombies, snarare var det oerhört pigga och alerta och intelligenta.

 

 

Jag tänkte att jag skulle hjälpa er framtida veganer lite på traven så att ni slipper få den där jobbiga smällen, den man får i början när man inte riktigt vet och börjar gå efter eget huvud. Jag vill ju så gärna att fler blir veganer och vill mer än mest hjälpa er på allra bästa sätt! Och jag och även Sannah har ju några år nacken inom veganismen, så varför inte dela med oss av något så härligt och bra? Därför sitter jag just nu och slipar lite på hur man skulle kunna göra en liten guide åt er.

 

 

Allt från hur man kommer igång, vad man ska tänka på, ideologier, maten och råvarorna, kläder och skor, pälsindustrin, smink och övriga produkter, och hur man kan engagera sig och vara ett föredöme för andra som är intresserad och kanske blir veganer i framtiden.

 

 

Än så länge är jag inte riktigt färdig, jag inser att det nog kommer bli ett par sidor i Word. Framför ideologi-biten är jag mer än sugen på, jag skulle kunna skriva böcker om det! Nåväl, dags för mig att återgå till arbetet, den första delen av guiden tänkte jag försöka få klart redan ikväll. Guiden kommer att få en egen kategori på bloggen, ”Vegan-guiden”, där alla inlägg under ämnet kommer att samlas.

 

 

 

Puss och kram på er! <3

 

/Linnea och trasselbollen Kenta.

 

 

Bidragsbeslut för projektbidrag inom alternativa metoder till djurförsök enligt 3R-principen

Den 27-28 oktober 2011 tog ämnesrådet för medicin och hälsa beslut om vilka ansökningar till projektbidrag inom alternativa metoder till djurförsök enligt 3R-principen som beviljas medel.

Totalt inkom 70 ansökningar, varav 5 beviljades, vilket ger en beviljandegrad på 7,1 procent.

25 av de huvudsökande var kvinnor, varav 2 beviljades bidrag. Motsvarande siffror för männen var 45 huvudsökande och 3 beviljades.

Totalsumman uppgår till drygt 14 miljoner kronor.

Beviljade bidrag

Nedan redovisas i en och samma lista (men i två olika excel-format) vilka som har beviljats medel.

Lista med beviljade projektbidrag (i Excel-format 2010)
Lista med beviljade projektbidrag (i Excel-format 97-2003)

Observera att endast besked via brev är garanti för beviljat bidrag.

Underrättelse om beslut med Vetenskapsrådets yttranden skickas till samtliga sökande under november-december.

I stället för försöksdjur

Spermier och leverceller som 'försöksdjur' - det är idéerna bakom två LiU-projekt som får särskilt stöd från Vetenskapsrådet.

Av de 14 miljoner kronor som VR nu satsar på alternativa metoder till djurförsök gick över hälften till två projekt vid Linköpings universitet. Den forskning som stöds i programmet ska bygga på den så kallade 3R-principen: replacement (ersättning), refinement (förfining) och reduction (minskning).

Nathaniel D. Robinson, docent i fysik får 3,8 miljoner kronor för att utveckla ett mikrochip för analys av kemiska ämnens påverkan på mänskliga celler, till exempel leverceller. Medsökande i projektet är Carl-Fredrik Mandenius, professor i bioteknik.

När läkemedel, kosmetika och vissa livsmedel ska testas görs detta oftast på försöksdjur. Mikrochiptekniken kan väsentligt komma att minska detta behov, enligt forskarna.

Heriberto Rodriguez-Martinez, professor i reproduktionsbiologi och chef för det nystartade Centrum för biomedicinska resurser, får 3,3 miljoner kronor för att automatisera och utvärdera en metod där man använder spermier från gris eller människa för att upptäcka skadliga effekter på cellens ”energifabrik”, mitokondrierna.

För att upptäcka och undvika toxiska egenskaper hos blivande läkemedel används regelmässigt studier på försöksdjur. Ett sätt att minska behovet av djur är att testa substansernas effekt på mogna spermier som kan samlas in utan skada eller obehag.

 

Alla har vi en åsikt och uppfattning om industrin kring minkpäls och vilken inverkan frisläppande av minkar har på naturen och ekosystemet. En vanlig uppfattning är att det är ju givetvis hemskt fruktansvärt att dessa djur ska behöva hållas i småburar och irrar runt i stress, bita sönder sina kroppar och äta sina döda kompisar som redan dött av de vidriga förhållanden som de lever sina korta liv i, för att vi ska få en skön päls till vintern, men att släppa ut dem är ju att gör sig själv en björntjänst.

Min åsikt är att minkar är levande varelser precis som människor. Det finns människor som sitter i burar och är lika oskyldiga som minken och då reagerar vi genom demonstrationer, vi har namnlistor att skriva under, vi går till regeringen och våra politiker uttalar sig och drar igång processer och samtal och FN gör sitt bästa. Men när det gäller minkar, rävar och andra djur som hålls främst (och enbart) för att deras hud tjänar ett ytligt och ekonomiskt syfte för oss människor – då blundar vi och håller för öronen och kanske säger ”ojoj, nä det är ju väldigt tragiskt”, men inte så mycket mer än så.

I den fantasivärld som många lever i, skulle en enkel mening som ”oj så hemskt” gör skillnad och en stor skillnad. Genom att säga att man tycker något är hemskt så skulle det sluta, med omedelbar verkan. Att klicka ”gilla” på nån Facebook-sida och visa sina polare att såhär tycker jag, skulle automatiskt ge människan en helgon-gloria. Men vi lever i verkligheten och den är bra mycket fulare än vad Svensson vågar inse.

Men tyvärr så är det den vanligaste reaktionen man kan förvänta sig av människor. När något blir jobbigt för oss, för jobbigt, då reagerar vi antingen genom att fly, frysa, eller fäkta. En del flyr, genom att inte lyssna, man slår helt enkelt ifrån sig det faktum att det försiggår hemska övergrepp och vi låter det ske och till viss del även stödjer det genom att köpa produkter med päls. Andra fryser, man reagerar inte alls, utan bara går vidare som om ingenting alls har hänt och ställer sig helt ovetandes om vad man nyss fått läsa eller se. Budskapet går helt enkelt inte fram. Andra fäktar, som jag och alla andra som är vegetarianer eller veganer, som vägrar päls och utnyttjandet av djur som en produkt, vi slår tillbaka och gör ett aktivt motstånd. Och tyvärr, mina vänner, så är det fäktandet som är det enda man kan göra. Och vad som är ännu sorgligare, vi som slår tillbaka framställs som ligister, omogna och rabiata rebeller utan intelligens som bara är ute efter att starta ett bråk och att vandalisera. Det är den bilden de som tjänar sitt levebröd på djur vill måla upp av oss. Den bilden stämmer inte.

 

Under veckan har olika nyhetskanaler informerat oss om hur djurrättsaktivister brutit sig in på pälsfarmar och sprayat pälsen på de djur som var ämnade att mördas och bli till pälsdetaljer. Farmägarna hävdar att detta är helt moraliskt oförsvarbart, hur kan man göra så, att göra pälsen oattraktiv för dem som vill utnyttja dem även om det handlar om liv och död. En minkfarmare hävdade att en av hans minkar t.o.m. hade dött av sprayfärgen.

Sprayfärgen är helt ofarlig för djuret, även om de slickar i sig den. Det är omöjligt för dem att dö av att få pälsen sprayad, istället räddar det djurets liv genom att pälsen blir obrukbar för pälsälskare. Den här farmägaren sysslar med projicering, alltså försöker han flytta skulden från sig själv till någon annan. Ett typiskt beteende för en person som blivit inträngd i ett hörn och måste se sig själv i spegeln och inte klarar av vad det är han sysslar med. Den här mannen tillsammans med många andra pälsälskare  är väldigt duktiga på att projicera sin egen skuld på aktivister och djurvänner. En normalbegåvade person inser direkt att så är inte fallet.

En vanlig fördom är att de som släpper ut minkarna inte är bättre än de som har ihjäl djuren för deras päls. Minkar kan inte överleva i Sverige, säger de, eftersom de inte är en naturlig del av vårat ekosystem och istället skadar minkar vår natur. De äter upp vår fisk och kräftor och är enbart till skada. Detta är en myt som många tar som fakta, vilket jag ser är ett tecken på ointelligens och brist på moral. Det finns inga bevis överhuvudtaget för att minkar skulle ha en sådan enorm negativ påverkan på vår miljö som framställs av dessa idioter till människor. En sak stämmer dock. Minken är inte en naturlig del i det svenska landskapet.

I början av 1900-talet började man ta in minken av samma syfte som idag, för deras päls. Under andra världskriget släppte många farmägare själva ut sina minkar, och en del minkar har också rymt och det är avkommorna av dessa djur som idag bildat ett bestånd av vilda minkar i den svenska naturen. Därav är det naturligtvis inte de frisläppta minkarna som ska figurera som det svarta fåret för allt som inte går vägen för oss i vårat egoistiska syfte att våldta vår natur.

För om man ska skala ner diskussionen till sitt ursprung, så handlar det egentligen om att minkarna förstör för oss människor genom att äta fisk och bli påkörda och på sätt förstöra våra bilar och vi använder oss av fina ord som  ”vi vill värna om miljön och naturen på bästa sätt och minken är ett hot”. Är dessa människor helt tappade bakom en vagn, undrar jag? Det verkar onekligen så.

Hur blev minken ett hot mot naturen? Människorna är den stora boven i dramat. Människor som inte tänker längre än näsan räcker, människor som är så inrutade i sina spår att de inte längre kan se saker och ting objektivt och som omedvetet projicerar allt på någonting annat än de själva. Är det minkarnas fel att de blir påkörda, ja, då är det väl också barns fel att de blir påkörda.  Föraren och bilen i sig kan ju inte beskyllas för en sådan sak! Idioti i sin renaste och därför farligaste form.

Släpper man ut alla minkar på en farm överlever kanske 10 procent. Det är betydligt bättre än att 100 procent dör. Ett liv är fortfarande värdefullt. Så jag uppmanar er alla att SLUTA hålla för öronen och backa ifrån diskussionen, sluta att snegla på demonstranter som kämpar till tusen för att få en förändring till det bättre. Har du fortfarande svårt att förstå hur jag tänker? Läs texten en gång till och byt ut ”mink” mot ”hund” eller ”katt” och du ser själv hur brutalt och moraliskt depraverad den här industrin än.

Ett liv är ett liv. Oavsett om det är en mink, ett barn, eller en människa. Stöd kampen och VÄGRA PÄLS!

 

/Linnea.

Alla ska i jorden

Din tid den kom och sen så for den

Du trodde livet var en loop

Men nu skymtar du en grop

Alla ska i jorden

Förr sa dom det fanns en himmel

Högt över stadens bråk och vimmel

Där fanns ingen skam och skuld

Där va gatorna av guld

Förr sa dom det fanns en himmel

Omodernt att känna skuld

Omodernt att leta guld

nån annanstans än ner i jorden

Som om alla tankarna och orden

som man sa när man va full

inte betydde mer än lite jord

som fastnade på dina skor

Man gräver vidare i mull

Fast man har allt Har fickan full

Får man ändå aldrig nog

Dom säljer livet här på krita

Bara du pröjsar kan dom lita

På att du sliter ihop till ränta

dom kan sitta där och vänta

Tills dina knotor tvättas vita

Allt jag äger är ett lån

Allt jag har ska tagas från

Men ingen ränta ingen skuld

när jag ligger där i mull

Tillbaks till det som jag kom från

Allt och alla ska i jorden

Offren och dom skyldiga till morden

Alla dom som smörjde kråset

Dom andra som hängde på låset

och var objudna till borden

Alla ska i jorden

Hur mycket grejer du än tjackar

Vad du än gör Hur du än snackar

Allas ska i jorden

Ja alla ska i jorden

Alla ska till jorden

Borgensmän och gäldenärer

Pundare och miljonärer

Alla ska i jorden